odroppade II

ge mig något att gråta till

odroppade

 
Just nu skälver min röstkorg och det gör så ont att jag önskar att jag hade vågat skrika och gråta 
 
men som vanligt
 
är jag tyst
 
 

jag har så jävla mycket att dölja

 
tänk om
jag skulle gå ut där
och säga
jag har en depression
fattar ni inte det? 
 
men jag
fortsätter måla
försöka 
täcka
försöker
att inte visa mig 
som jag egentligen är
 
 
 

Words of air, that's you and you can see that I know but are unable to turn you down

Hello Anorexia. You win. For the 100th time, you win. I don't wanna beat you. As long as you promise me everything's gonna be alright in the end I'll belive you. 

Oh how you loved with my sences, how you whispered in my ear that everything will be just perfect. That is how you trick me, every time, that is how you trick me. That is how I become fooled every time, it's how you cover yourself in arpartame to cover the fact that you're speaking words of air.

De säger att man ska hata sin psykolog

Och Bobil säger att jag inte har ätstörningar för att "min kropp är normal". 

Jag hatar dig, din jävla urkorkade totalblåsta ödlehagga. Du är så korkad att jag inte har ett enda kraftfull beskrivning av dig som du faktiskt skulle förstå.

Ätstörningar

Ätstörningar

Det är min verklighet, min vardag, men när man läser om det låter det så kliniskt. Som om det är något som händer andra. Inte mig.

.

och varför ingen choklad eller vackra ord i världen hjälper

smärta

frågan är vad fan det är som gör så himla ont

spöken finns inte

Jag är 17 år och för gammal för att vara rädd för att sova. Men det är jag. Av totalt ovuxna anledningar.

vargen

Hungrig som en varg, tränar som en. Måste äta mer mat. På dagen. Men hungern är borta.
Ju mindre socker jag äter destu mindre sugen blir jag.

Småätning

Känner mig.
Plufsig.
Fet.
Otränad.
Oproportionerlig.
Kraftig.

Och samtidigt.
Mår min kropp ganska bra.

Frågan.
Som alltid.
Är hur jag ska få huvud att må lika bra.

RSS 2.0