Var fan e FLUFFY?

Han kommer in när hon sitter ihopkurad i soffan, omsluten av sitt täcke. En strumpa har mystiskt försvunnit och han letar på alla fyra, märker inte förrän efter flera minuter hur hennes blick tycks söka efter intet. Hennes hand, handflatan vänds uppåt, fingrarna lätt krökta. 


Håll. 


Först intet mer än ett krampaktigt grepp två händer emellan, sedan kommer tårarna. Det är inga strida floder, inget förtvivlat hulkande, inga hjärtan som brister och brister och brister;
utan lätt kommer dem, som om någon inte stängt kranen helt 
(eller kanske,
bara öppnat den lite) 
och hon börjar skaka, hon är ett aspträd och bröstkorgen är lövverket och han bara sitter där,
låter greppet om hans hand hårdna och knogarna vitna 
och han hör hur förtvivlan höjer skakningarna till ett tyst crescendo, men han kan inget göra 
förutom att bara sitta där 
och inte 
gråta han också 

för det gör ont 
även när man tvingas vara stark, 
även när det inte finns något annat val än att le, 
visa henne en yttre värld som inte alls är som den hon har målad på insidan, 
försöka lära henne vad kreativitet 
även då skär det som knivar 
när han inser 
att det är hans dotter 
han är oförmögen att hjälpa

Hon vet inte och det är det som gör det så skönt att umgås med henne. 
Så mycket som några små ord skulle förändra, så mycket de skulle underlätta. Men att inte berätta är ett val, en möjlighet att få vara den jag vill vara, 
med henne.

I said I was open to love, but not to feelings

Man vill bli halv man vill bli en jävla kvartsfigur
man vill vara barn man vill se ut som ett resten av livet

och så en dag
vaknar man och vill vara vuxen


●


jag börjar förstå
vad det var
som drev blommorna på mitt fönsterbläck att blomma.
det var längtan efter att få visa upp sig i sin fulla prakt

det var längtan efter solen och himlen

varje dag
flera gånger
varje dag
bedöms jag av en jury
som skulle få
Idolgänget
att likna dagisfröknar

för hur mycket jag än
bantar
för den här juryn
blir jag inte smal enough

det jävligaste
är
att jag inte
kan stänga av TV:n
när jag inte orkar med
skitsnacket
längre

(I verkligheten finns det ingen paus för reklam)

Ibland,
om så bara för några minuter,
en millisekund på en cykel
nedsusande för backen
med sommarvärmen kittlande på näsan

eller
det flyktiga första ögonblicket
när man just vaknat
då man inte kommer ihåg någonting
om hur världen förväntas vara,
stöter jag på den.

Friskheten.