motivation 2.0

...eller inte vet?

sen kom jag på att du äter mina inälvor

Jag skulle kunna döpa dig till Fluffy
som en liten lurvig gullig hund
som bara råkar bo på insidan av mitt huvud och
är så korkad att han missväxlar mina friska tankar för köttben
så han gnager bort dem stadigt
en efter en
men det gör ju inget för
det är bara en liten gullig hund
det är ju inte på riktigt och
jag skulle ju faktiskt kunna döpa dig till Fluffy
bara för att avdramatisera det hela
gör det till liksom
inte en så stor grej

det funderade jag på att göra faktiskt

sen kom jag på att jag hatar hundar

motivation

Problemet ligger inte i att jag inte kan.
Problemet ligger i att jag inte vill.

Inte vågar?

Då jag glömmer att jag måste vara sjuk

Ibland,
om så bara för några minuter,
en millisekund på en cykel
nedsusande för backen
med sommarvärmen kittlande på näsan

eller
det flyktiga första ögonblicket
när man just vaknat
då man inte kommer ihåg någonting
om hur världen förväntas vara,
stöter jag på den.

Friskheten.


Fortsätt simma, fortsätt simma

Nej. Så känns det just nu. Nej.

Nej för att jag åt onyttigt igår (och nu sitter jag och funderar på om jag blir av med eller bara eggar upp ångesten genom att skriva det här), nej för att jag åt mer på kvällen än på dagen, nej för att jag har ångest nu, nej nej NEEEJ.

Det enda jag kan göra nu är

1. vänta ut den
2. ta nya tag i maten
3. lugna ner mig
4. fortsätta äta bra!


En liten förhoppning jag har är att kunna träna ikväll eftersom det var så länge sedan. Med kunna menar jag utan ångest. Såklart.

RSS 2.0