odroppade II

ge mig något att gråta till

odroppade

 
Just nu skälver min röstkorg och det gör så ont att jag önskar att jag hade vågat skrika och gråta 
 
men som vanligt
 
är jag tyst
 
 

Som jag är, och vill vara

 
Här finns de delar av mig jag inte ville att någon skulle hitta, 
här finns allt
 
alla äckliga känslor
rädslor
ångest 
småhet 
- hur liten en människa kan vara
 
och här finns 
orden
som är för djupa för att sägas
 
jag har velat vara djup hela mitt liv
men det har aldrig gått,
det är inte accepterat
 
Här finns allt. 
Här finns drömmar, 
hur löjliga de än må vara
hur mycket jag än skäms
här finns dem
här finns dem. 

Kärlek

And it hurt som bad 
just like I knew that it would
 
but I do it again
I do it again if I could? 

jag har så jävla mycket att dölja

 
tänk om
jag skulle gå ut där
och säga
jag har en depression
fattar ni inte det? 
 
men jag
fortsätter måla
försöka 
täcka
försöker
att inte visa mig 
som jag egentligen är
 
 
 

Älska

Läser igenom gamla inlägg. 
 
På den här bloggen är jag helt jävla ofiltrerat mig själv. 
 
Och jag gillar det, mycket.
 
Till och med så mycket att jag en gång kan älska det. 
 

Perfektionens brister

Rädd. 
 
För att börja sträva igen, sträva efter att bli bättre. 
 
Ju närmare man kommer
perfektion 
destu längre ifrån den kommer man.

Relativitet

Att må bättre är väl inte samma sak som att må bra... 

Scardness

You know what? My fingers are shaking just by opening this post. I know I will start writing this, sit down for a moment just thinking about what I really want to write, and then go up for a sandwich, a hot dog, a sugerdrifting batter made of cacao and oatmeal. Why? Because I just can't make myself face reality. Coz it's easier to just eat as much candy I pass out in anxiety attacks. Coz I'm scared as hell. 
 
And I have no face on my fear. 

jag mår inget och det känns så jävla bra

firar slutet på en 28 timmars ångestattack med att bara må fruktansvärt jävla bra, alt. inget, ett tag

varför äter jag?

jag vill bara dö

Hetsätning I

Okej, jag vet att jag hetsäter. Jag vet att jag tröstäter. Jag vet varför. 

Men jag vet inte hur jag ska sluta.

Words of air, that's you and you can see that I know but are unable to turn you down

Hello Anorexia. You win. For the 100th time, you win. I don't wanna beat you. As long as you promise me everything's gonna be alright in the end I'll belive you. 

Oh how you loved with my sences, how you whispered in my ear that everything will be just perfect. That is how you trick me, every time, that is how you trick me. That is how I become fooled every time, it's how you cover yourself in arpartame to cover the fact that you're speaking words of air.

attack

Han kommer in när hon sitter ihopkurad i soffan, omsluten av sitt täcke. En strumpa har mystiskt försvunnit och han letar på alla fyra, märker inte förrän efter flera minuter hur hennes blick tycks söka efter intet. Hennes hand, handflatan vänds uppåt, fingrarna lätt krökta. 


Håll



Först intet mer än ett krampaktigt grepp två händer emellan, sedan kommer tårarna. Det är inga strida floder, inget förtvivlat hulkande, inga hjärtan som brister och brister och brister;
utan lätt kommer dem, som om någon inte stängt kranen helt 
(eller kanske,
bara öppnat den lite) 
och hon börjar skaka, hon är ett aspträd och bröstkorgen är lövverket och han bara sitter där,
låter greppet om hans hand hårdna och knogarna vitna 
och han hör hur förtvivlan höjer skakningarna till ett tyst crescendo, men han kan inget göra 
förutom att bara sitta där 
och inte 
gråta han också 

för det gör ont 
även när man tvingas vara stark, 
även när det inte finns något annat val än att le, 
visa henne en yttre värld som inte alls är som den hon har målad på insidan, 
försöka lära henne vad kreativitet 
även då skär det som knivar 
när han inser 
att det är hans dotter 
han är oförmögen att hjälpa

Mona

Hon vet inte och det är det som gör det så skönt att umgås med henne. 
Så mycket som några små ord skulle förändra, så mycket de skulle underlätta. Men att inte berätta är ett val, en möjlighet att få vara den jag vill vara, 
med henne.

RSS 2.0