Att sluta kämpa är att vinna

Så dum.
Har ätit så dåligt i månader nu, smal smal smal har ekat om och om igen i mitt huvud.
Smal?
Det är ett evigt kämpande, utan paus utan pris i slutändan.

Och nu har jag tappat den, kontrollen. Jag äter och äter och äter och

det konstiga är att det inte spelar så stor roll. Jag vet varför jag gör det och jag vet vad jag måste göra.

Såklart jag vill vara smal. Men det är inte normalt att vilja det så mycket som jag.



Och runt omkring mig ser jag människor som ler, skrattar, njuter, älskar, trivs, växer, utvecklas, tänker. De stannar inte framför varje glasruta och utvärderar sin kropp, målar på några extrakilon som väger det dubbla i huvudet
trots att de inte ens existrerar.


Det är dags att stanna upp nu, fråga mig själv om jag vill komma ihåg mitt liv som ett evigt kämpande mot vågen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0