Monster

Jag har döpt honom. Den. Jag vet vad det är nu. Ett monster. Det bor ett monster inom mig, det är därför det är så svårt att gå. Det är monstret som rycker och drar i mina glada tankar, det är monstret som skymmer ner mitt självförtroende och min självkänsla. 

Jag är en stor flicka nu. Håller på att bli en stor flicka nu. Då kan man inte vara rädd för monster.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0